Chao Chao

 
I torsdags skulle var grupp uppsats in. De tva sista dagarna sov jag 5 timmar sammanlagt. Vi satt pa pichincha och stammningen paminde om de lan jag aldrig varit pa. Engergidricka och varm data-luft. 
 
Pa kvallen var den stora hejda festen, jag foljde bjorgis hem , barfota genom Buenos Aires. Vi har delat asikter pa mitten under vart grupparbete, i forrgar kom vi varandra nara. Jag uppskattar hennes uppriktighet och jag ville att hon skulle  veta det. I sommar ar jag bjuden till hennes barndomshem i Norge. 
 
Tiden efter har mest bestatt av hejda-evenemang Jag kan fortfarande bli besviken pa samtalsamnerna pa dessa knyt-lunchar. Det far mig att hasla kokhett kaffe. Jag hade forvantat mig mer av manniskor som laser denna kurs.
 
Jag blir nervos, om inte vi kan gora nagot, vem kan? Vi har all information serverat pa ett fat -det enda som saknas ar manniskors vilja. Det ar min sista dag i Buenos Aires och jag ar inget annat an ledsen - varken sol eller vind kan forsorja varlden med energi och torka mina tarar samtidigt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0