Jag skulle kalla det Poesi om någon frågade;

 
I början av denna termin träffade jag Laura. Fina Laura, som alltid har ett leende mellan röda läppar. Hon gjorde mig glad, varje morgo över en kaffe i kantinen. Vi studerade tillsammans och pratade samma språk, ibland känns det som att man liksom, oavsätt hur bra man blir på att prata Engelska, förvandlas till en annan människa när man inte pratar svenska. Dessutom är hon sådär mega cool. Idag har jag suttit och lusläst hennes blogg, hon skriver så fint att jag ryser och glömmer  min redovisning imorgon. Den har stressat mig genom hela dagen, från att klockan ringde tills nu, då jag fastnade för hennes ordval och känsla. Så kom jag på att hon lyckades med det som inget annat har lyckats med idag. Varken SR, Kaffe, promenad eller Yoga lugnade ner mig idag, men det gjorde Lauras fina texter.   
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0