Dan mark-liga mannen

I Danmark pratar man med smørrebrød i munnen. Jag ringde utlandssamtal idag, stod i CBS telefonkö i 40 minuter och den danske mannen med smørrebrød i munnen kunde endast säga att det blivit ett nytt datum. Jag hoppas innerligt att jag inte kommer in på CBS. Det är nämligen så att man inte kan tacka nej till en plats på IBP, man kan ångra sig hela livet. Det står till och med på deras hemsida. När ens årgång tjänstgör i FN kanske man sitter i sin lägenhet- lurad av det svenska idealet. Dessutom ringde Rille idag. Han kommer minsann ihåg vilket datum det är- svensk som han är. Han erbjöd mig fyran jag alltid drömt om; med trägolv och högt i tak, ovanför ett danskt bageri och mitt i smeten på Islands Brygge.

 

 

Jag kom in på CBS och dör ångest-döden. 

 

När man bor i Köpenhamn har man- en fot i Sverige och en fot i världen.
 
På sommrarna kan man cykla till Amager strand.
 
Man kan hänga kvar tills solen gå ner och dricka dansk öl.
 
Så kan man dejta Boy-Londoners
 
Så som Perry-Pops
 
Hänga på världens mest igenomtänkta hak
 
Cykla till Österbro och äta middag på Pixels innergård.
 
Festa loss på soptunnor när det är distortion i maj.
 
Glida fram på kullersten
 
Marknadsföra Köpenhamn. Det gör man bäst genom att njuta på kanal-kanten när turistbåtarna åker förbi.
 
Turista när ens vänner kommer på besök
 
Paddla genom Köpenhamn har jag aldrig gjort- jag tänkte alltid att jag skulle göra det om jag någon gång flyttadde tillbaka.  

 


Alla mina vänner är superhjältar!

Jag har varit ledig i fyra dagar nu och bara läst en massa. Sofia gav mig "Alla min vänner är superhjältar", den är lika lätt läst som barnböcker samtidigt som den är lika klurig och analyserande som ett rum med Virginia Woolf! Tom är osynlig för perfektionisten och alla deras vänner är superhjältar med hemliga superkrafter...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

London 2010

När jag var 16 drömde jag om England. Kronjuveler, mystiska pubar och mysiga caféer, söta butiker och mental shopping. Jag var i London 2 gånger per år- tills jag flyttade dit på riktigt, fem dagar efter studenten. 
 
Jag och min vän hyrde ett rum i västra London. En station bort från Nottting hill. Jag trodde att jag skulle bo i England för evigt och slet sten hårt för att bygga på något i form av; ruckel-rum och skit jobb. Livet var på största allvar samtidigt som det hela, såhär i efterhand, liknar ett stort skämt. Min högsta dröm var att arbeta på Starbucks, och Urban Outfitters samt att bli bjuden på dejt av en britt. Jag dejtade en stammis på Starbucks och grät när jag bytte upp mig till detaljhandel.   
 
Alla dessa besök. Vi hade alltid vänner över. Alla var välkomna. 
 
Bilder från den tiden. Vi tog bussen 392 som stannade i Notting hill. Där gick vi ut på Art-club och kände känslan; det här är tiden i mitt liv och jag vill inte vara någon annan stans än just här. 
 
 
En ute-kväll på art club.
 
När hösten kom minns jag att jag bara ville hem och studera. Vi levde ohållbart men det fanns inget som kallade hem. Varken sökta utbildningar eller kärlek. Vi flyttade ut från det provisoriska kollektivet med heltäcknings-matta och in till ett rum med vita vägger och trägolv.
 
Vi bodde numera i mitten av våra jobb. Jag kunde åka samma linje hela vägen in till oxford street där jag jobbade. På vägen till tuben köpte jag alltid en kaffe på starbucks. Det var livet. Jag blev omtyckt på jobbet och fick snabbt ett "måndag till fredag". Vi hade alltid fest i kollektivet på helgerna, 16 rum och 6 olika nationaliteter. 
 
Skridskor vid juletider.  
 
 
Man var aldrig ensam i London. Jag och min vän delade på en säng i ett helt år. Det närmsta man kom egentid var myller torg och högtrafikerade caféen. Men det var nog ändå alltid någon som kom och pratade med en. Som man brukar säga; vackra ensamma själar möts i London.  
 
Det var i London som jag träffade Sarita. Hos henne var det alltid glada dagar. Piffiga män, sangria-bålar och tema-kvällar mot färgglada klubbar.
 
Någon gång i Oktober blev jag så himla trött. Trött på att vara utsliten, trött på alla nattbussar som körde vänster trafik i motsatt riktning. Jag ville orka, istället drog vi oss tillbaka och började äta middagar på helgerna. Jag tänkte att London var den mest ovärda staden att bo i när man ville ta det lungt. 
 
Jag Yejjan och Frida, en söndag i Oktober på väg till Hollyhook. 
 
Jag kommer aldrig att glömma de röda vantarna som jag köpte i London. Pengar fick en sådan respekt i kontrast till de man levde på efter hyran... och allt man köpte älskade man så innerligt. Som de röda vantarna som jag spanade på i veckor innan jag slog till. Jag kommer förmodligen aldrig att sätta mig i samma situation igen, men jag kan ändå sakna det... att skramla ihop pengar och leva fullkomligt i nuet. Inte spara, bara leva nu,nu,nu. 
 
Vi fikade alltid på Hollyhook. Det låg på en kulle i Richmond. Här satt journalisten Mark och skrev sina mästerverk. Det borde finnas fler av sådana som honom. Vi firade jul med honom, såg på film och pratade viktiga saker. När jag återvände till London och Hollyhook satt han givetvis kvar. 
 
Det givna gänget som blev patrioter och bakade lussebullar bara för att vi var svenskar i london.
 
Så blev det jul överallt. Muggarna var julpyntade och vi fyndade en röd kappa till mig på loppis. Den kappan hade man aldrig tråkigt i. Jag kom på mig själv med att sakna Sverige för första gången och tog ledigt i två veckor för att åka hem .
 
Dagen efter nyårsafton. Det var bara helt fantastiskt att man kunde bära solglasögon den första januari. 
 
Amanda från mitt jobb började sova hos mig och jag började sova hos henne. Vi drack litervis med kaffe och pratade om allt och inget. Det var så fint när hon kom till mig på jobbet och frågade om jag ville sova med henne- i hennes 90-säng för att hon inte hade råd att ha på elementet. 
 

Värmer upp inför Paris

 
 
Nej men att nu måste jag blogga av mig.
- Ibland går livet bara för bra till. Jag har fått super många napp på boende i Göteborg. Har fått ett kontrakt skickat till min mail (samlar tills Danmarks svarar i slutet av denna månad). Funderar på att göra livet enkelt, boka mina biljetter till Göteborg, flytta alla mina saker till Karlstad med pappa imorgon och skriva på detdär kontraktet. Så kan man bara leva yolo resten av tiden i Umeå, precis som jag och Natalie gjort hela dagen (det var hon som lärde mig ordet. Yolo. You only live once). Äta kanelbullar på bc, köra omkring i hennes bil och bara kolla in alla secondhand affärer. Glida in, pröva och glida vidare. Nu ska jag värma upp inför Paris. Pappa har lämnat ost-brickor i skafferier och jag.. är ensam hemma! 

Göteborg


Jag börjar smälta Göteborg och jag tror detta kan bli riktigt bra. Jag fattar inte att jag kom in, jag trodde inte  att jag skulle komma in... men nu när jag är "inne" och börjat suga på karamellen känns Göteborg som en sustainable flytt- där kan man bo länge och på sommaren. Jag har har även börjat inse att jag känner människor i Göteborg (förutom Sofie och Fredrik, som för övrig skulle räcka :D)  Eller känner och känner. Mer bekanta kanske. Some Elias som jag träffade i London. Han säger att alla cyklar i Göteborg och att jag skulle älska staden! Börjar söka boende utan svar från Köpenhamn. Besositas
 
 
 
 
 

Jag måste måste hitta ett kollektiv

 
Jag blev antagen i Göteborg. Tänker vänta med att tacka ja tills svaret från Danmark kommer. Jag söker såklart boende ändå.. antar att det är tur att jag inte vill bo ensam. Jag behöver ensam tid för att tänka, för att slå ihop tankar som annars förvirrar mig och för att drömma. Det spelar ingen roll var jag befinner mig, jag drömmer mig alltid bort. Jag har spenderat för mycket tid på att fundera över varför jag gör det. Som att det skulle vara en flykt från mig själv och verkligheten, som jag älskar. Min psykolog i Danmark fick mig att inse att vara ensam och drömma endastär mitt sätt att slappna av. Ändå hatar jag att bo själv. Det fungerar verkligen inte för mig. Jag tappar rutiner och drömmer mardrömmar. Mitt finaste boende i Köpenhamn såg ut som en krigszon när jag flyttade ut. Jag hade möblerat om och dragit lastpallar över golvet för många gånger, i försök om att finna ro och harmoni. Det blev långa rispor som tog mig och Sofie evigheter att dölja. Jag måste måste måste hitta ett kollektiv!

The very best of Buenos Aires

Barer- fullt med folk och vin till lunch.
 
Söndagsmarknader i San Telmo
 
Kullerstens gator
 
After school fester i La Boac
 
Maria i min klänning
 
När syster kom och vi åkte till Uruguay 
 
<3
 
När Mr Delrieux tog med mig på semester och visade Argentina
 
När vi deltog i Critical Mas (tusentals människor stänger av hela staden och alla bilvägar i protest). Vi cyklade runt hela BA (tog 6 timmar) medan bilar tutade och skrek på oss.
 
Det ljuva utelivet
 
Skolan, lektioner och seminarium
 
Poolparty med Boca-sisters
 
Min present till Marie Kluth
 
Hemma hos Martín med hans vänner
 
Vinto tinto för 10 kr
 
Marknadshandlarna.. och listan kan göras längre
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Montmartre

 
Jag har bokat en lägenhet till mig och babe i Paris. Den 11:e möts vi- på montmartre såklart! Det är bara en månad kvar nu. Undert tiden jobbar jag.. massor till och med, hela 25 dagar i Juli. Men det betyder inte att jag bara jobbar. Nejdå, jag gör det absolut bästa av sommaren och mina lediga kvällar. Ikväll ska jag på musselsoppe-middag! 

Birdletters to Sofie!

 
Dear Sofie,
About my life right now; I miss you terribly, I actually do. I miss our conversations.. your kindness, humour and warm words. Sometimes I remind myself about the very first time we met, how faith (it must have been) put two souls together and made a super-soul-friendship that would come to last forever. You are like my dairy. I can open up every page for you and pacify whatever, whenever I feel “heart-compulsions”. Do I like life when it turns out to routines? I actually do not know, mostly because I never tried. However, it might be due to a reason. My mind gets overwhelming, crazy and overheated when I get time over to think. I guess this will not surprise you; I changed my plans; I have started to look at possibilities to build my own bachelor. This would include countries like; Argentina, Ghana and Vietnam. Well, as I cannot control my impulses, only time will tell what my heart feels like doing this autumn. I just know that I want to study hard and live life as it should be lived! Please write back to me. I want to hear your latest story! Love, Cornelia!

Kaffe, DN och Martín

 Jag tänkte på kaffe idag och blev, överlycklig? Men sådan är jag just nu. Jag jobbar natt och är; lycklig, ensam med kaffemaskinen, vaken samtidigt som Martín och tankspridd. Herregud vad bra man tänker mitt i natten. Att jobba natt passar helt enkelt mina tankebanor bättre än att jobba dag. Det finns inget som är så härligt som vilande tankar på dagens nyheter. Den kommer klockan 04:00 och grädden på moset är den aktuella almedalsveckan.
Jag tänker på Martín när jag kollar tidningsbudet i ögonen, som om han vore den viktigaste personen i mitt liv. På sätt och vis är han ju det! Det är nämligen han och P1 som håller mina ögon öppna under natten och för världen.
 
Inatt lyssnar jag igenom alla sommarpratare. 
 
De hitills bästa i Sommar i P1.
Carolina Gynnings korta konsumtion uttalande
Jonas Gardells; om Pippi och rättvisa
 
 

RSS 2.0