How to say goodbye; a Sunday in Berlin

En av mina bilder från Barcelona 
Idag var sista dagen på min och Martíns tågluff. Att säga hejdå var det sorgligaste jag gjort på länge. Vi stod på perrongen i Berlin och kramades en sista gång. Jag räknade minuter sekunder och när tågen kom två minuter försent dog jag i hjärtesorg. Jag gjorde ett hjärta med mina händer när tåget gled vidare ut i livet, sedan blev det tomt. Inatt bor jag på samma hotelrum som vi checkade in på för en vecka sedan i Köpenhamn. Om jag bara kunde fått ett annat nummer. Imorgon börjar skolan på riktigt, så får jag nycklarna till min lägenhet så att jag slipper sova ensam på hotell...och så börjar ett helt nytt, ett helt annat liv. 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Don worry be happy jah

2013-09-01 @ 23:36:05
Postat av: Hanna

Åh, att inte få vara tillsammans med sin älskade... Tids nog kanske ni får vara tillsammans jämt. Lycka till med skolstarten.

2013-09-02 @ 08:22:44
URL: http://attfinnaro.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0