Or how i learned to stop worrying and live the most privileged bougie life ever

 

 
 

 

12:00 31/12

Jag sitter i receptionen på hotellet och väntar på att de sista gästerna ska checka ut innan städet kan sätta igång. Tyskarna i 505 ramlar ner en timme försent, vi har ju samtalat innan så "det är okej". Dom checkar ut, skriver en fin hälsning i gästboken och frågar hur jag ska fira nyår.

 
 
 

16:00 31/12

Efter jobb skyndar jag mig hem, jag Sarita, Dolly, Amanda och Emelie ska laga en fabulous nyårs middag. Vi glömmer bort att danskar inte arbetar på storhelger. Med andra ord är inga matbutiker öppena.. förutom den där frukthandlaren som räddade vår nyårs middag för två år sedan. Då blev det någon thai-wook, detta år fick det bli morotsoppa och danska smörrebröd.

 

20:00 31/12

Champagnen bubblar

 

21:00 31/12

Sju sjungandes tyskar glider in min lägenhet på bryggen.

 

 
 

23:00 31/12

Vi går över Langebro, under fyrverkerier, genom hela strøget och in på Hive, hostes av årets nyårs fest.

 

00:00

Leo, en av tyskarna, vänder sig om och kysser mig på 12-slaget, bara sådär pang-oväntat. 

 

 

1/14

Leo börjar gråta direkt efteråt. "MEN vad är det som är på tok?". Vi går till en lugnare del av nattklubben. Det visar sig att han är 25 år, har två barn och en fru.. eller en död fru. När han berättar om hur han ser henne överallt; i sina barn, i tidningar och på gatan börjar jag nästa också gråta. Han fortsätter, skakar på underläppen och tvekar lite innan han släpper det hela rakt på mig. Jag får både veta att han studerar medicin och drömmer om att hjälpa sjuka människor i framtiden. 

 

 

04:00 1/14

Jag går tillbaka till bryggen, kom lyckligtvis ihåg att jag skulle upp och arbeta klockan 9. Det var en märklig afton att fira nyår på.  

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0